Sitter och tittar på en förlossning på TV och ryser. Mamman ger inte ett knyst ifrån sig när hon krystar. Tänker tillbaka på vad man själv gick igenom för snart 10 månader sedan. Det var inte så tyst i den salen inte. Skrek som ett rådjur gjorde jag. På nästa förlossning dom visar nu så kniper kvinnan ihop ansiktet och säger "oh my god" mellan krystvärkarna och sen pluppar barnet ut. Är det för dom har en kamera i ansiktet tro.
Usch vad jag gråter, med risk för fuktskador i datorn lägger jag nu ner detta och tittar klart.
2 kommentarer:
hur är det möjligt att vara tyst. har jag aldrig fixat...
Jag fattar inte. Fast sen skulle jag inte heller bjuda in ett kamerateam när man ligger där och är inte är till sin fördel, för att uttrycka det milt...
Skicka en kommentar