Vad är mina starkaste minnen jag tar med mig från detta år? Tacksamhet är ett återkommande ord och det som får symbolisera året som gått.
Ett år som startade som det slutade med kyla och MYCKE snö, men för vår del satt vi och njöt i 25-gradig värme på Lanzarote årets första 2 veckor. För på självaste Nyårsdagen gick färden till värmen och den fantastiska lilla ön utanför Afrikas kust. Jag längtar tills jag får återse Lanzarote. Min mamma fick fira sin 60-årsdag där med sina närmaste och sa att det var den bästa födelsedagspresent hon kunde tänka sig.
Min mammaledighet rullade på januari till mars och jag njöt av varje dag, varje timme, minut och sekund, väl medveten om att det troligen skulle bli min sista. Marsmånad kom och tillbaka till arbetet på Länsförsäkringar och smekmånaden var definitivt över. Ett hårt klimat på denna avdelning väntade mig med bitterhet och inre stridigheter i gruppen som påverkade mig mycke negativt i början och fick mig i byta-jobb-tankar. Men jag lärde mig att inte påverkas, inte bli trampad på och inte ta skit och så småningom förändrades situationen och jag kände mig mer accepterad bland the old ladies.
Min Harry började på dagis i april och det gick förvånansvärt bra, mycke beror antagligen på att älskade storebror alltid fanns i närheten när mamma och pappa inte gjorde det och sen hade han hamnat på en avdelningen med jättefina och duktiga fröknar så mamsen känner sig fullständigt lugn. Tacksam.
En fantastisk sommar väntade med FEM härliga veckor på landet. Varm och fin blev den, sommaren. Mycke bad och sol och mysiga grillkvällar. Min syssling Sandra kom och gjorde ett härlig gästspel i slutet av juli, 13 år hade gått sen vi sist sågs. Varm och fin kemi uppstod och det känns som att ha fått en syster senare i livet.
Tacksam.
Hösten kom och var väldigt kort. Roliga uppdrag på jobbet avlöste varann och jag tyckte mitt arbete blev tillfredställande, roligt och omväxlande. Tacksam igen.
Vintern och Kung Bore kom tidigt och redan till min 2-årings födelsedag var snövallarna höga och man förstod att det antagligen skulle bli en lång vinter.
Julen är snart till ända och det har varit många gäster som passerat huset de senaste dagarna. Nu några dagar innan årets sista dag sitter mamman och är ganska trött hemma i soffan, sitter och myser i sin älskade soffa och med sitt nybryggda kaffe framför varma brasan, så som hon älskar att göra, och känner TACKSAMHETEN. Den sprider sig som ett varmt täcke över kroppen. Vi har fått vara friska min älskade familj. Sjukdomen knackade på vår dörr. Men vi öppnade inte.
Tack och hej då 2010, och välkommen 2011!