17 dagar kvar

Jag fick åka hem då, efter nya kontroller av blod, urin och blodtryck och även koll av bebis hjärta. Alla värden var bättre och dom skickade hem oss.

Jaha då var det bara och sätta sig i soffan igen och sätta på en ny Greys film.

Vadå, är det dax nu...??

Har precis kommit hem från BM.
Mitt blodtryck hade ökat ytterligare och de hittade mer äggvita i urinen, 2 kg upp på 2 veckor vilket förmodligen är bara vattet som samlats i mina händer och fötter som är runda som bollar. Ja efter dessa symptom ringde hon in till Specialist Mödravården på SÖS för att boka in mig på en tid, pronto. Själv satt jag bara och fattade ingenting, men sen förklarade hon att jag måste åka in till SÖS för extra koll och undersökningar, då rädslan för havandeskapsförgiftning är hög. Kan tom betyda att dom sätter igång mig. Ja detta var man ju inte riktigt beredd på.

Nä måste packa väskan (läskigt!) och hämta min man på jobbet.
Får säkert bara åka hem efter undersökningarna, men jag återkommer då :-)

18 dagar kvar

Förstår inte min svägerska.
Igår när vi var hos svärföräldrarna för att fira fars dag så var vi samlade allihopa som vanligt när det är en högtidsdag eller släktmiddag och vår släkt är inte stor; det är svägerskan och hennes familj med två barn, svärföräldrarna och min mamma (var ej med igår) som träffas. Fler är vi inte.

Mitt under den goda middagen säger iaf min söta lilla guddotter, Ida, att dom inte ska fira jul med oss iår för dom ska åka till Dalarna och träffa Idas gammelfarmor som är så gammal och kanske dör snart... trevlig information man får av en 6-åring. Ämnet har varit uppe en gång i somras/våras då mina svärföräldrar släppte bomben att dom skulle åka till Thailand över jul och nyår, och då tyckte direkt min svägerska att då kan vi väl alla ha en "alternativ jul" iår för hon tycker iaf inte att det är samma sak när föräldrarna inte är med på julafton. Då blev jag och Stefan riktigt förbannade och tyckte att det var bra taskigt att när vi fått vårt andra barn så ska vi få fira julen helt solo, det blir vi fyra och min mamma på julafton. Min svägerska sa då att det inte alls är något som är bestämt att dom ska åka till Dalarna och sen har inte saken kom upp mer. Så ämnet är definitivt infekterat.

Jag tycker att min svägerska bara tänker på sina barns "bästa" i detta fall och det riktiga skälet är att hon och hennes sambo inte tycker att det är roligt att bara vara med oss på julafton. Med sina barns "bästa" menar jag att det ska vara sååå mycke folk som möjligt på julen så att hennes ungar får den där fantastiska julen som alla ungar ska ha på julafton med massa julklappar och tomte etc.
Undrar om Viggo får träffa tomten iår...??
Har hon undrat det???

Och sen har hon mage att ta upp när vi ska ha "lilla julafton" så att vi kan ge varandra julklapparna före jul, som sen ska öppnas på julafton...eh jag har en tanke med varje julklapp jag köper, det är halva nöjet för mig att se minen på den jag ger en julklapp till när den öppnas. Har personen önskat sig underlakan och jag ger underlakan till denne i julklapp spelar det knappast samma roll om jag är närvarande vid julklappsöppningen eller ej...men jag brukar inte ge julklappar som folk önskar sig - för tråkigt. Nä vill hon ha sina julklappar kan hon pallra sig hit EFTER julafton och hämta dom, jag kan kanske sätta på en kanna kaffe om hon kommer...men bara kanske. Usch, mer o mer arg blir jag när jag tänker på det!!

Denna svägerska har varit en av mina bästa kompisar en gång i tiden - men det var lääänge sen.

Vänskap

Skulle vilja fila vidare på ämnet Vänskap, varför försvinner vissa vänner, alltså riktigt goa vänner på ett mystiskt sätt ur ens liv? Vänner kommer, vänner går och sen är det några som består och det kan jag ju köpa, vissa glider man liksom isär på ett naturligt sätt; man har olika liv, man flyttar längre ifrån varandra, man har inte samma gemensamma intressen längre eller vad det nu kan vara. Men några vänner kan man verkligen inte hitta en förklaring till varför man inte helt plötsligt hörs av längre...Jag har ett par exempel (och det har vi säkert alla):

S till exempel, min äldsta vän, kännt sen vi låg i våra mammors magar eftersom de var kompisar. Vi har umgåtts till och från under hela skoltiden och när hon fick sitt första barn var jag där och hälsade på med present. Några år senare fick hon sitt andra barn och då kom jag och min man givetvis och hälsade på igen, hon var en självklar gäst på vårt bröllop. När jag låg på BB och precis fått min Viggo var hon en av de människor som jag också självklart ringde.
Sen vet inte jag vad som hände, hon har än idag inte träffat min son och jag har
helt tappat all kontakt med henne (förutom att vi är "friends" på Facebook)... ehh... varför??

En annan vän som jag träffade senare i livet och som både jag och min man blev väldigt bra kompis med, en urmysig tjej med ett stort hjärta och en massa humor och som vi umgicks rätt flitigt med, har helt fallit bort från våra liv och där tror jag att jag vet varför. Men hennes feghet att inte tala öppet med mig om det som har hänt/hände har verkligen förvånat mig. Vi kunde ju fasen prata om allt och vi skulle verkligen kunnat forsätta vara så bra vänner om vi bara hade varit ÄRLIGA mot varandra...synd. Eller som hon sa till mig vid ett tillfälle: "Det är ju bara ett jobb, Lena".

Ja livet går vidare men frågetecknet finns kvar och en vacker dag kanske jag får svar på varför.

Så, det var en skön sak att skriva av sig.

19 dagar kvar

Nedräkningen har börjat tills plutt kommer, ja tills den är beräknad iaf.

Idag mår jag... ja sådär, inte sovit så bra; svårt att hitta sovställning, det stramar i magen och sen har jag säkert vart uppe 5 ggr för att kissa.
Idag ska vi på Fars dag middag hos svärföräldrarna, skönt då slipper vi laga mat. Svärmor ringde häromdagen och frågade oroligt om det var säkert att jag skulle orka komma över till dom för middag - orkar(!) det är ju superskönt och sätta sig vid ett dukat bord och sen sjunka ner i deras sköna fåtölj, ja inte megajobbigt direkt och sen börjar jag bli rätt trött på att bara titta på detta hus fyra väggar - lite miljöombyte är oerhört tacksamt! Ja hon vill bara väl, kära svärmor, tänkte nog mest på Viggo och hans kusiner, brukar bli smått röjigt när de träffas, men inte kommer jag störas inte.

God söndag.

Vänskap på tidigt stadie

Grannpojken på 4 år knackade precis på och visade lyckligt upp två Monster Jam-bilar som han fick när han var på Monster Jam igår och sen ville han såklart leka med Viggo. Han såg så ledsen ut när jag förklarade för honom att Viggo inte var hemma för han är på Monster Jam idag med sin pappa, med hängande huvud gick han sakta hemåt igen. Rörande. Killarna är jättebra kompisar och dom har egentligen bara varandra här på gatan - så dom springer över till varandra var och varannan dag och leker, och då blir det såklart jättetråkigt de ggr den andra inte är hemma, finns inte så många fler kompisalternativ då...

Appropå vänskap, finns så mycket att skriva om när det gäller vänskap, mycke som jag tycker är konstigt. Men jag sparar det till en annan gång.

Ha en forsatt bra lördag för det tänker jag ha, jag sätter i ännu en Greys-dvd och njuuuuter.

Vart tog jag vägen?

Ja datorn härhemma gick ju sönder så jag har fått vara utan dator i nästan tio dagar, väldigt frustrerande - men min älskade man har fixat så jag idag har en ny fin maskin framför mig så jag inte behöver känna mig sååå isolerad och rastlös längre...snacka om skapat behov, vi hade ingen dator när jag väntade Viggo och det gick ju bra ändå.

Men nu är jag tillbaka och det känns skönt!

Idag har jag varit jätteduktig, varit på vårdcentralen och plockat bort mina stygn på ryggen något jag hade oroat mig för innan att det skulle göra ont och så, men det kan jag ju inte påstå att det gjorde. Men det är skönt att den pärsen är över för uppenbarligen var det inget konstigt med födelsemärket heller eftersom jag fortfarande inte hört nåt - puh!! Lättnaden är så STOR!!
Annars rullar dagarna på, mitt blodtryck är lite för högt och sen har jag haft äggvita i urinen så jag får springa till BM för extra kontroller var och varannan dag. Idag var jag där för extra koll och då verkade det som Harry fixerat sig.

Nu ska jag forsätta njuta av vår mysfredag!