Vänskap

Skulle vilja fila vidare på ämnet Vänskap, varför försvinner vissa vänner, alltså riktigt goa vänner på ett mystiskt sätt ur ens liv? Vänner kommer, vänner går och sen är det några som består och det kan jag ju köpa, vissa glider man liksom isär på ett naturligt sätt; man har olika liv, man flyttar längre ifrån varandra, man har inte samma gemensamma intressen längre eller vad det nu kan vara. Men några vänner kan man verkligen inte hitta en förklaring till varför man inte helt plötsligt hörs av längre...Jag har ett par exempel (och det har vi säkert alla):

S till exempel, min äldsta vän, kännt sen vi låg i våra mammors magar eftersom de var kompisar. Vi har umgåtts till och från under hela skoltiden och när hon fick sitt första barn var jag där och hälsade på med present. Några år senare fick hon sitt andra barn och då kom jag och min man givetvis och hälsade på igen, hon var en självklar gäst på vårt bröllop. När jag låg på BB och precis fått min Viggo var hon en av de människor som jag också självklart ringde.
Sen vet inte jag vad som hände, hon har än idag inte träffat min son och jag har
helt tappat all kontakt med henne (förutom att vi är "friends" på Facebook)... ehh... varför??

En annan vän som jag träffade senare i livet och som både jag och min man blev väldigt bra kompis med, en urmysig tjej med ett stort hjärta och en massa humor och som vi umgicks rätt flitigt med, har helt fallit bort från våra liv och där tror jag att jag vet varför. Men hennes feghet att inte tala öppet med mig om det som har hänt/hände har verkligen förvånat mig. Vi kunde ju fasen prata om allt och vi skulle verkligen kunnat forsätta vara så bra vänner om vi bara hade varit ÄRLIGA mot varandra...synd. Eller som hon sa till mig vid ett tillfälle: "Det är ju bara ett jobb, Lena".

Ja livet går vidare men frågetecknet finns kvar och en vacker dag kanske jag får svar på varför.

Så, det var en skön sak att skriva av sig.