Det var lite för mycket...

...för vad jag orkade med, är helt slut i bäckenet och har molande eftervärkar, så julmarknad var kanske inte bästa iden så här 5 dagar efter man fött barn. Man vill ju så gärna göra saker när man känt sig så orörlig under så lång tid...

Jaja lär somna gott ikväll iaf.

Julmarknad i Gamla stan idag

Idag ska vi göra en liten utflykt, hela familjen, vi ska på julmarknad i Gamla stan, ska bli urmysigt, jag har inte varit där på flera år då det brukar mest vara till Skansen vi åker till för julmarknad. Skansen är bra men stort, framförallt då man inte riktigt är läkt därnere än, så det får bli en mindre marknad iår.

Först blir det ett litet återbesök på SÖS för vägning av Harry och PKU-test.

Trevlig första Advent på er!

Prins Harry är här nu!

Ja nu har vi äntligen landat i hemmet och jag kan börja skriva om Harrys dramatiska ankomst.

I tisdagsmorse kl.5 vaknade jag av en slags mensvärk som kom och gick, då de sakta ökade i styrka väckte jag strax Stefan som såklart studsade upp och började förbereda väskan (för tionde ggn den senaste veckan, den var annars välpackad och välinventerad sen ett par veckor tillbaka) och medan han stökade runt ringde jag förlossningen för att kolla av lite om dom tyckte jag skulle komma in med tanke på vädret, väglag och avstånd, de svarade att jag fick avgöra själv men att jag var välkommen om jag kände mig orolig. Men jag ville vänta och försöka somna om istället kände jag just då. Stefan kunde inte riktigt slappna av utan gick ut med hundarna och när han var tillbaka hade de riktiga värkarna satt in, då ringde vi in igen och sa att vi nog skulle komma in nu för nu började det göra riktigt ont.
Och tur var väl det för sen fick vi vänta in Viggos farfar som skulle komma ut till oss för att ta Viggo till dagis och det tog sin lilla tid med tanke på de oplogade vägarna och vädret etc.

Vid sju var vi äntligen inne på förlossningen och då hade vi åkt in med 2 minuter mellan värkarna, så det var ju lite spännande för jag kände verkligen redan då att det här kommer nog gå riktigt fort.
Hade riktigt ont och ville bara ha epidural, men övertalades att börja med lustgas och akupunktur, lustgasen visste jag skulle hjälpa men jag var väldigt skeptis till nålarna och jag tyckte inte heller de hjäpte, men enligt Stefan så lugnade de ner mig ändå en aning.
Fick till slut min efterlängtade epidural men då var det nästan försent eftersom krystvärkarna satte in riktigt tätt och hemskt, så jag kände aldrig att bedövningen hjälpte.

Knappt 3 timmar efter att vi kom in tittade gossen ut, så ni förstår han hade bråttom.

En fruktansvärd smärtsam förlossning, tio ggr värre än den förra trots att (eller kanske p g a att) den tog 17 timmar. Min kropp hängde helt enkelt inte med, jag fick aldrig pausa och hämta andan mellan de väldigt täta värkarna så jag tänjdes ut till bristningsgränsen och ett tag trodde jag faktiskt att jag skulle dö.

Men men TITTA vilken fin bebis som kom ut...han är ju bara världens finaste lilla prins!

Rätt less på att alla säger olika!

Jaha då har vi precis kommit hem efter att suttit på SÖS Specialist Mödravård i nästan 3 timmar igen, bara för att vi hade en liten förhoppning om att jag skulle bli igångsatt, men icke. När vi till slut fick träffa läkaren tyckte hon antingen att jag skulle läggas in för observation om jag kände mig orolig (!) eller åka hem och komma tillbaka för nya kontroller på onsdag eller torsdag. SKULLE INTE TRO DET!
Så djäkla kul är det inte att sitta och åka från Ingarö för att sitta i deras väntrum i 3 timmar för att sen få samma besked och åka hem igen. Är så less! Blodtryckskongtrollerna kan jag väl då lika gärna forsätta att ta hos min egen BM.
Fick dessutom blodtryckssänkande medicin innan dom skickade hem mig och sen bokade dom upp oss för ett återbesök på onsdag för att evt prata igångsättning - tror jag vad jag vill om.
"Lägga in mig om jag kände mig orolig", det är väl inte direkt det jag är, alla andra verkar vara oroliga för min hälsa men själv känner jag mig som vanligt och vill egentligen bara ha ett slut på graviditet för att kunna börja leva normalt igen.

Både Stefan och jag åkte hem skitsura över att alla; bm och läkare, sköterskor, säger olika och det gör en bara mer stressad och trött.

GRRR!

4 dagar kvar...eller?

Det är vinter ute och jag älskar det - det är ju så mysigt!
Viggo var överlycklig att komma till dagis idag, för han hade minsann planer på att åka pulka med sina kompisar. Hoppas innerligt att snön ligger kvar, för barnens skull, väderprognoserna säger ju tyvärr inte så, men jag håller tummarna.

Min förkylning, halsont och hosta är bättre så inatt har jag sovit bra, gick ändå upp med Stefan tidigt men mest för att jag var pratsugen, är nog lite nervös över hur det kommer gå hos BM idag. Jag kanske ska föda barn idag/ikväll... usch hur ska det gå??!?!

Nä nu ska jag sätta på en brasa, gosa in mig i filten och titta på snön som yr utanför fönstret.

Återkommer.

5 dagar kvar eller kanske bara 1!

Sovit relativt bra, morfinet funkar på mig :-) Känns lite sådär att ta hostmedicin med morfin, men borde vara okej för bebis eftersom det är vad läkaren ordinerat, men ändå. Ordinationen var att jag skulle ta 10 ml, 3-4 dagligen men jag tar bara en gång per dygn och det är precis innan jag ska lägga mig, för på dagarna klarar jag av hostan bättre och då är det bara dumt att ta full dos.
Vill inte droga min lilla knodd därinne.

Idag är det ännu en vacker vinterdag ute, så Viggo och Stefan ska åka lite pulka och snowracer medan jag får titta på.

Är kluven för morgondagen, halva jag vill bli igångsatt så jag får bli normal igen och andra halvan vill att det hela ska hoppa igång naturligt. Tror förlossningen kommer bli värre när man blir igångsatt just för att varken kroppen eller bebben är beredd på det. Och sen vill inte jag heller vara mentalt beredd för då hinner man oroa sig mycke för allt, bättre när vattnet bara går mitt i natten och man inte har hunnit tänka så mycke.
MEN vad skönt det skulle vara att på tisdag ha sin lilla bebis!

6 dagar kvar eller kanske bara 2...

Yes har fått sova lite inatt!
Det var ju morfin i hostmedicinen, gjorde susen. Tog en slurk innan middag igår och så fort den började verka var jag tvungen att lägga mig på sängen och blunda lite medan Stefan lagade middag - somnade som grisen. Skönt!

Förkylningen har backat lite så jag börjar känna lukter och smaker, härligt får nytt hopp om livet.

Idag vaknade familjen upp till ett vitt landskap utanför fönstret, lite snö har det iaf kommit inatt, ser jättemysigt ut. Viggo är nu ute och rullar snöbollar medan Stefan försöker täta källardörren och jag får då lite egentid vid datorn, nice.
Vi ska snart åka och hämta upp min mamma för att handla lite, sen stannar hon nog på middag hos oss ikväll.

En lagom skön lördag framför oss mao.