Prins Harry är här nu!

Ja nu har vi äntligen landat i hemmet och jag kan börja skriva om Harrys dramatiska ankomst.

I tisdagsmorse kl.5 vaknade jag av en slags mensvärk som kom och gick, då de sakta ökade i styrka väckte jag strax Stefan som såklart studsade upp och började förbereda väskan (för tionde ggn den senaste veckan, den var annars välpackad och välinventerad sen ett par veckor tillbaka) och medan han stökade runt ringde jag förlossningen för att kolla av lite om dom tyckte jag skulle komma in med tanke på vädret, väglag och avstånd, de svarade att jag fick avgöra själv men att jag var välkommen om jag kände mig orolig. Men jag ville vänta och försöka somna om istället kände jag just då. Stefan kunde inte riktigt slappna av utan gick ut med hundarna och när han var tillbaka hade de riktiga värkarna satt in, då ringde vi in igen och sa att vi nog skulle komma in nu för nu började det göra riktigt ont.
Och tur var väl det för sen fick vi vänta in Viggos farfar som skulle komma ut till oss för att ta Viggo till dagis och det tog sin lilla tid med tanke på de oplogade vägarna och vädret etc.

Vid sju var vi äntligen inne på förlossningen och då hade vi åkt in med 2 minuter mellan värkarna, så det var ju lite spännande för jag kände verkligen redan då att det här kommer nog gå riktigt fort.
Hade riktigt ont och ville bara ha epidural, men övertalades att börja med lustgas och akupunktur, lustgasen visste jag skulle hjälpa men jag var väldigt skeptis till nålarna och jag tyckte inte heller de hjäpte, men enligt Stefan så lugnade de ner mig ändå en aning.
Fick till slut min efterlängtade epidural men då var det nästan försent eftersom krystvärkarna satte in riktigt tätt och hemskt, så jag kände aldrig att bedövningen hjälpte.

Knappt 3 timmar efter att vi kom in tittade gossen ut, så ni förstår han hade bråttom.

En fruktansvärd smärtsam förlossning, tio ggr värre än den förra trots att (eller kanske p g a att) den tog 17 timmar. Min kropp hängde helt enkelt inte med, jag fick aldrig pausa och hämta andan mellan de väldigt täta värkarna så jag tänjdes ut till bristningsgränsen och ett tag trodde jag faktiskt att jag skulle dö.

Men men TITTA vilken fin bebis som kom ut...han är ju bara världens finaste lilla prins!