Permis

Harry blev sämre natten till torsdan och var riktigt rosslig i sin andning på torsdag morgon plus att han reagerade med magsmärtor på Antibiotikan som han fick utskriven, så efter att lämnat storebror på dagis så ringde jag vår vårdcentral för att lyssna hur jag skulle göra och de rådde mig till att åka tillbaka till Sachsska.
När vi anlänt fick vi efter en liten väntan träffa läkaren som efter ett snorprov konstaterade att Harry hade RS, vi blev inskrivna på stört.

Vi har haft ett par hemska dagar på SÖS då Harry haft riktigt problem att andas emellanåt och som om det inte räckte med RS så har han även lunginflammation. Han har legat med syrgasslang, sondslang genom näsan och en apparat som med slang även mätt hans syreupptagningsförmåga, detta borde ingen förälder få uppleva med sitt barn, för att se sin lilla bebis med alla dessa slangar och höra hur han kämpar med varje andetag har varit en pärs utan dess like.

Under lördagen vände det saktiligen till det bättre och han blev av med slang efter slang och sen efter en natt som han sovit och ätit som man ska utan extra syrgas tyckte läkaren att vi kunde få permission om jag ville. Så nu är vi alltså hemma över natten så kontaktar sjukhuset oss imorgon för att höra hur allt förhåller sig. Känns skönt att vara hemma, min Harry har blivit sig själv igen, han jollrar och skrattar och rosslet i andningen är så gott som borta. Så underbart skönt.

Vi kommer forsätta med att inhalera honom med koksalt var tredje timme här hemma och sen ska han fullfölja sin dos med antibiotika (vi fick börja med en annan antibiotika som han inte får ont i magen av).

Tror jag blir troende efter en sån här gjej för TACK GODE GUD och TACK ALLA UNDERBARA SKÖTERSKOR FÖR ER OMVÅRDNAD, OMTANKE OCH FANTASTISKT FINA SÄTT MOT HARRY OCH HANS NERVIGA MORSA.