Det var lite för mycket...

...för vad jag orkade med, är helt slut i bäckenet och har molande eftervärkar, så julmarknad var kanske inte bästa iden så här 5 dagar efter man fött barn. Man vill ju så gärna göra saker när man känt sig så orörlig under så lång tid...

Jaja lär somna gott ikväll iaf.

Julmarknad i Gamla stan idag

Idag ska vi göra en liten utflykt, hela familjen, vi ska på julmarknad i Gamla stan, ska bli urmysigt, jag har inte varit där på flera år då det brukar mest vara till Skansen vi åker till för julmarknad. Skansen är bra men stort, framförallt då man inte riktigt är läkt därnere än, så det får bli en mindre marknad iår.

Först blir det ett litet återbesök på SÖS för vägning av Harry och PKU-test.

Trevlig första Advent på er!

Prins Harry är här nu!

Ja nu har vi äntligen landat i hemmet och jag kan börja skriva om Harrys dramatiska ankomst.

I tisdagsmorse kl.5 vaknade jag av en slags mensvärk som kom och gick, då de sakta ökade i styrka väckte jag strax Stefan som såklart studsade upp och började förbereda väskan (för tionde ggn den senaste veckan, den var annars välpackad och välinventerad sen ett par veckor tillbaka) och medan han stökade runt ringde jag förlossningen för att kolla av lite om dom tyckte jag skulle komma in med tanke på vädret, väglag och avstånd, de svarade att jag fick avgöra själv men att jag var välkommen om jag kände mig orolig. Men jag ville vänta och försöka somna om istället kände jag just då. Stefan kunde inte riktigt slappna av utan gick ut med hundarna och när han var tillbaka hade de riktiga värkarna satt in, då ringde vi in igen och sa att vi nog skulle komma in nu för nu började det göra riktigt ont.
Och tur var väl det för sen fick vi vänta in Viggos farfar som skulle komma ut till oss för att ta Viggo till dagis och det tog sin lilla tid med tanke på de oplogade vägarna och vädret etc.

Vid sju var vi äntligen inne på förlossningen och då hade vi åkt in med 2 minuter mellan värkarna, så det var ju lite spännande för jag kände verkligen redan då att det här kommer nog gå riktigt fort.
Hade riktigt ont och ville bara ha epidural, men övertalades att börja med lustgas och akupunktur, lustgasen visste jag skulle hjälpa men jag var väldigt skeptis till nålarna och jag tyckte inte heller de hjäpte, men enligt Stefan så lugnade de ner mig ändå en aning.
Fick till slut min efterlängtade epidural men då var det nästan försent eftersom krystvärkarna satte in riktigt tätt och hemskt, så jag kände aldrig att bedövningen hjälpte.

Knappt 3 timmar efter att vi kom in tittade gossen ut, så ni förstår han hade bråttom.

En fruktansvärd smärtsam förlossning, tio ggr värre än den förra trots att (eller kanske p g a att) den tog 17 timmar. Min kropp hängde helt enkelt inte med, jag fick aldrig pausa och hämta andan mellan de väldigt täta värkarna så jag tänjdes ut till bristningsgränsen och ett tag trodde jag faktiskt att jag skulle dö.

Men men TITTA vilken fin bebis som kom ut...han är ju bara världens finaste lilla prins!

Rätt less på att alla säger olika!

Jaha då har vi precis kommit hem efter att suttit på SÖS Specialist Mödravård i nästan 3 timmar igen, bara för att vi hade en liten förhoppning om att jag skulle bli igångsatt, men icke. När vi till slut fick träffa läkaren tyckte hon antingen att jag skulle läggas in för observation om jag kände mig orolig (!) eller åka hem och komma tillbaka för nya kontroller på onsdag eller torsdag. SKULLE INTE TRO DET!
Så djäkla kul är det inte att sitta och åka från Ingarö för att sitta i deras väntrum i 3 timmar för att sen få samma besked och åka hem igen. Är så less! Blodtryckskongtrollerna kan jag väl då lika gärna forsätta att ta hos min egen BM.
Fick dessutom blodtryckssänkande medicin innan dom skickade hem mig och sen bokade dom upp oss för ett återbesök på onsdag för att evt prata igångsättning - tror jag vad jag vill om.
"Lägga in mig om jag kände mig orolig", det är väl inte direkt det jag är, alla andra verkar vara oroliga för min hälsa men själv känner jag mig som vanligt och vill egentligen bara ha ett slut på graviditet för att kunna börja leva normalt igen.

Både Stefan och jag åkte hem skitsura över att alla; bm och läkare, sköterskor, säger olika och det gör en bara mer stressad och trött.

GRRR!

4 dagar kvar...eller?

Det är vinter ute och jag älskar det - det är ju så mysigt!
Viggo var överlycklig att komma till dagis idag, för han hade minsann planer på att åka pulka med sina kompisar. Hoppas innerligt att snön ligger kvar, för barnens skull, väderprognoserna säger ju tyvärr inte så, men jag håller tummarna.

Min förkylning, halsont och hosta är bättre så inatt har jag sovit bra, gick ändå upp med Stefan tidigt men mest för att jag var pratsugen, är nog lite nervös över hur det kommer gå hos BM idag. Jag kanske ska föda barn idag/ikväll... usch hur ska det gå??!?!

Nä nu ska jag sätta på en brasa, gosa in mig i filten och titta på snön som yr utanför fönstret.

Återkommer.

5 dagar kvar eller kanske bara 1!

Sovit relativt bra, morfinet funkar på mig :-) Känns lite sådär att ta hostmedicin med morfin, men borde vara okej för bebis eftersom det är vad läkaren ordinerat, men ändå. Ordinationen var att jag skulle ta 10 ml, 3-4 dagligen men jag tar bara en gång per dygn och det är precis innan jag ska lägga mig, för på dagarna klarar jag av hostan bättre och då är det bara dumt att ta full dos.
Vill inte droga min lilla knodd därinne.

Idag är det ännu en vacker vinterdag ute, så Viggo och Stefan ska åka lite pulka och snowracer medan jag får titta på.

Är kluven för morgondagen, halva jag vill bli igångsatt så jag får bli normal igen och andra halvan vill att det hela ska hoppa igång naturligt. Tror förlossningen kommer bli värre när man blir igångsatt just för att varken kroppen eller bebben är beredd på det. Och sen vill inte jag heller vara mentalt beredd för då hinner man oroa sig mycke för allt, bättre när vattnet bara går mitt i natten och man inte har hunnit tänka så mycke.
MEN vad skönt det skulle vara att på tisdag ha sin lilla bebis!

6 dagar kvar eller kanske bara 2...

Yes har fått sova lite inatt!
Det var ju morfin i hostmedicinen, gjorde susen. Tog en slurk innan middag igår och så fort den började verka var jag tvungen att lägga mig på sängen och blunda lite medan Stefan lagade middag - somnade som grisen. Skönt!

Förkylningen har backat lite så jag börjar känna lukter och smaker, härligt får nytt hopp om livet.

Idag vaknade familjen upp till ett vitt landskap utanför fönstret, lite snö har det iaf kommit inatt, ser jättemysigt ut. Viggo är nu ute och rullar snöbollar medan Stefan försöker täta källardörren och jag får då lite egentid vid datorn, nice.
Vi ska snart åka och hämta upp min mamma för att handla lite, sen stannar hon nog på middag hos oss ikväll.

En lagom skön lördag framför oss mao.

Fredagsfeeling

Konstigt nog hade jag inga streptokocker i halsen. Fick ett recept på hostmedicin med mig från läkaren iaf, så nu hoppas jag det blir lättare att sova inatt, har inte så många fler nätter att lira på för att sova ikapp mina förlorade timmar. Måste vara fit till på måndag om det nu är dax då ;-)

Sitter med maken och slötittar på Idol i brist på annat, tycker att ingen av de som är kvar är bra, ja möjligtvis Kevin då. Finns ingen solklar vinnare, annat var det det året när Marcus Fagervall tog hem vinsten - snacka om säker från start.

Sonen sover, brasan brinner och det är en sån där skön fredagsfeeling som lagt sig över huset.

Hoppas nu bara inte att jag börjar vanka inatt.

7 dagar kvar

Värsta natten hittills, inte sovit alls, väckte Stefan vid fyra-tiden av att jag fick panik för att jag knappt kunde andas. Fruktansvärd känsla, så i en timme satt vi i soffan och försökte få kontroll på andningen, och få mig att lugna ner mig.

Är övertygad om att jag har streptokocker i hela halsen, så nu har jag tid hos läkaren i em, för nu måste dom ge mig något så halsvärken backar för nu är det en sak för mycket av vad jag mäktar med.

Muntergöken undrar fortfarande hur styrka ska finnas kvar till en förlossning..?

8 dagar kvar då...eller kanske bara 4...

Har precis kommit hem från BM, värdena var som tidigare alltså acceptabla så allt är oförändrat. Vet inte om jag ska skratta eller gråta.
Min BM undrade vad vi väntade på...ja på att bebis vill komma ut antar jag.
Hon frågade mig om jag kunde tänka mig att bli igångsatt nästa vecka efter att först kurerat mig från förkylningen. Ehh ja tack!
Hon kunde inte lova något men hon skulle göra vad hon kunde för att påverka SÖS att ta in mig för igångsättning på måndag, man vill gärna att allt ska ske så naturligt som möjligt så klart, för att inte stressa barnet, men i mitt fall var hon orolig för att jag inte skulle ha krafter kvar till förlossning om jag inte fick komma igång snart...

Så nu Harry, har du 3 dagar på dig att på eget initiativ ta dig ut - snälla gör det!

Annars mår jag, som igår, alltså skit.
Natten har varit hemsk, hostat och haft jätteont i halsen och knappt kunnat andas genom näsan, vilket resulterat i att jag gått upp och vankat mellan sovrummet, köket och badrummet var och varannan timme.

Ja det är skoj nästan varje dag.

9 dagar kvar

Igår var det en bra dag men det kommer det inte bli idag.
Har haft en orolig natt med ont i kroppen på alla möjliga ställen och en förbaskad förkylning på det, går upp och vankar mitt i natten för att jag känner mig så orolig. Vaknar 70 ggr per natt och har gjort det länge p g a kisseriet och fogsmärtor, så det är iofs inget ovanligt men nu vill jag verkligen bli normal och sova på natten - orkar inte mer!!

Ja du kan ju tänka dig hur mycke krafter man har kvar på dagen sen då, typ nada. Får medlidande blickar från personalen på Viggos dagis när jag kommer på morgonen, ser antagligen ut som en vandrade höggravid zombie med håret på ända.

Vad kul att det är 9 förbannade dagar kvar och att jag antagligen kommer få gå med den här magen i 9 förbannade dagar ytterligare efter det!!!

Hälsningar Muntergöken

Forsättning..

Ja det blev en bra dag idag, som jag siade.

Viggo var rätt mycke mer förkyld och hostig när han vaknade imorse så jag hade inte mage att skicka honom till dagis idag fast han tjatade att han ville - nä nån måtta får det vara. Han fick följa med mig till BM istället för sedvanligt blodtryckskoll som fortfarande är okej, skönt. Sen ringde jag Stefan och kollade om han var i närheten för att ta över Viggo, så jag fick åka hem och sova.
Och efter överlämningen var det precis vad jag gjorde efter ett varv i affären.

Min kära kollega och vän, Karin, hade skickat ett paket till mig - blev så glad när jag såg att hon skickat mig skivor som hon tycker jag ska börja lyssna på, hon och jag har samma musiksmak så jag är övertygad om att de är bra, hon är ju för go!

Nu sitter jag och Viggo här hemma i soffan, Viggo tittar på barnkanalen och jag får en stund framför datorn - tack för barnkanalen!
Pappa Stefan är och tränar.

Det enda som stör mig är att jag fått ont i halsen.

10 dagar kvar

Nu njuter jag.
Sitter hemma i soffan, klockan är halv sex, min man åkte precis till jobbet efter att hällt upp en kopp kaffe till mig och surret från diskmaskinen är det enda som hörs. Jag njuter av att jag mår bra, och att jag är så glad över min familj och att dom mår bra och sen njuter jag av mitt vackra hem.

Det här är en sån där bryta-vardan-stund, i vanliga fall skulle jag såklart sova vid den här tiden, Viggo och jag går inte upp förrän halv åtta nu när jag är hemma.
Men efter en orolig natt då jag fortfarande är rätt hostig gick jag upp när min man stökade runt med sina morgonbestyr och det ångrar jag inte nu.

Idag tror jag det blir en bra dag!

Solen skiner!

Det är en vacker och småkylig dag idag, solen skiner och inte ett moln på himlen. Vad jag önskar att jag hade orken att gå en promenad.

Om ändå den där slemproppen kunde ryka nångång, hur ser den ut förresten..? Ja hur kan en slempropp se ut...inte så mysig iaf. Vore skönt att veta vad man ska kolla efter när man sitter på toan. För så fort den släppt så ska det iaf vara på gång inom 2-3 dagar, frustrerande när man inget vet. Nä nu får det vara slut på äckelsnacket :-)

Min man vill inte ha sex med mig.
Konstigt, vet inte ens hur det skulle gå till.
Men det har man ju hört kan vara ett sätt att sätta igång allt - ha lite "vild" sex, så jag föreslog det för honom häromkvällen och han tittade på mig som jag var från planetet Mars eller nåt...nä det blir nog inget av med det.

Over and out.

11 dagar kvar

Är orolig när jag går och lägger mig på kvällarna, har nu varje kväll känslan av att inatt går vattnet eller börjar värkarna...men ja hittills har ju inget hänt, så jag önskar jag kunde slappna av lite mer och bara försöka leva som vanligt.

Igår åkte första tomten fram, kunde inte låta bli att köpa en ullig tomte med stor näsa när vi var i affären - längtar till julen och längtar efter bebis!

Både Viggo och jag har fått en rejäl dos av förkylning igen, hostar mig nätterna igenom och imorse hade även Viggo fått hostan. Men han ville absolut gå till dagis för han skulle leka med Nova idag och eftersom han inte hade någon feber så fick han gå. Inte helt rätt men jag har inte riktigt krafterna att underhålla vilda 3-åringen hela dan.

Jag tror min söta son har sin första förälskelse, det finns en tjej, som är något år äldre, som heter Sara på Viggos dagis. Hon brukar leka med Viggo och springa och kittla honom...imorse viskade Viggo till mig att Sara var där, när vi stod i tamburen och klädde av oss ytterkläderna, sen stod han blygt på avstånd och tittade vad Sara lekte för nåt, utan att våga gå fram, Sara tog dock tyvärr ingen notis om honom...ja livets regler lär man sig ofta den grymma vägen.

Han är så himla go min pojke, och man vill som mamma skydda honom från ALLT!

Hängde på...

...när Stefan och Viggo skulle åka skridskor, kändes för tråkigt att bara vara hemma. Jag ringde Uffe på väg till skridskobanan för att bjuda in oss på lite kaffe efter skridskoåkande.
Det var trevligt hemma hos dom, Viggo fick leka av sig med deras två katter och utanför fönstret föll vinterns första jättesnöflingor - tyvärr ligger snön inte kvar för att det är för varmt på backen och nån plusgrad i luften.
Vi blev även bjudna hem till dom på julafton på jullunch och det kändes tacksamt och jätteroligt eftersom vår jul känns så svajjig. Men nu är jag övertygad om att vi kommer få en kanonjul, så nu släpper iaf jag julfrågan helt (och hoppas min man oxå kan göra det).

Funderar på att bjuda över min far, bror och brors familj i mellandagarna för det är nog på tiden att Viggo får träffa sin morfar. Ja jag ska nog göra det, fast det är med blandade känslor jag bjuder min far, men ibland kommer stunder då man måste svälja sin stolthet.

Gud vad jag har blivit vuxen :-D

12 dagar kvar

Kvällen igår blev ganska smärtfri trots vimlet av folk och massa ungar...jag satte mig i ena soffhörnet efter maten och där blev jag sittande tills det var dax att åka hem. Maten var jättegod och allt framflöt fint fram tills att syskonen (min man och hans syrra) rök ihop lite grann i köket över det infekterade ämnet "julen" igen.

Ja vi är besvikna och min man har tagit det värst, för som jag känner så är det iaf rätt år iår att det blir så här för vi kommer ändå ha fullt upp med bebis och då gör det inte så mycket att det blir en lugn jul.

Idag ska Viggo åka skridskor med pappa och farfar.

Själv blir det att sitta precis här!

thirteen days to go

Sitter och väntar på att familjen ska komma hem med lite lunch.
Mår annars ganska bra, har ingen lust att åka på middag hos svägerskan ikväll bara...men det har jag ju aldrig - mest för att det alltid ska bjudas in så många människor när hon har sina middagar, det ska alltid vara så förbannat storslagen. Har ingen lust att bli utstirrad med min stora mage heller så nu är det extra känslig.

Men jag ska masa mig dit.

14 dagar kvar

Oj nu är det verkligen inte långt kvar, och jag ser bara fram emot det med skräckblandad förtjusning.

Jag har varit på koll hos BM och blodtrycket var inte bra men acceptabelt, så jag fick åka hem och ha helg iaf, tack för det televerket.
Firade beskedet med att åka till Coop och handla hem massa smarigheter till en riktig mysfredag; skaldjursplatå, naturgodis, chips och "Ulfenglass" (Hulkenglass heter det egentligen men Viggo säger Ulfenglass) står på menyn ikväll - här ska frossas!

Trevlig helg!

Just ja

Glömde rapportera om mitt blodtryck, ingen fara på taket det var strax under gränsen för att åka in, så då får man väl vara nöjd.

Nästa koll blir på fredag.

15 dagar kvar

Efter dagislämning hade jag en morgontid hos tandläkaren.
Stor som ett hus vankade jag in på mottagningen och en sköterska ropade upp mig direkt, skönt, slapp stirrande blickar i väntrummet. Tandhygienisten misshandlande mitt stackars blödande tandkött duktigt, men då jag ALDRIG använder tandtråd trots att jag varje ggn efter käftisbesök, lovar mig själv att börja, så får jag faktiskt härda när det petas mellan tänderna.
Inga hål iaf så tack för det.

820 kr fattigare men med väldigt rena tänder satte jag mig lättad i bilen för att åka hem och sjunka ner i min älskade soffa.

Har torkat hundspyor här hemma, Fritte verkar vara risig...håller extra koll på honom.

16 dagar kvar

Hade en orolig natt, kände att hjärtat och pulsen rusa när jag drömde att jag sprang, en otäck känsla som gjorde mig såklart klarvaken. Ja inte bra att springa, inte ens i drömmen.

Ska bli väldigt intressant att se vad mitt blodtryck landar på idag, min mamma åker med till BM och sen ska vi äta en mysig lunch tillsammans.

Skönt att göra nåt.

17 dagar kvar

Jag fick åka hem då, efter nya kontroller av blod, urin och blodtryck och även koll av bebis hjärta. Alla värden var bättre och dom skickade hem oss.

Jaha då var det bara och sätta sig i soffan igen och sätta på en ny Greys film.

Vadå, är det dax nu...??

Har precis kommit hem från BM.
Mitt blodtryck hade ökat ytterligare och de hittade mer äggvita i urinen, 2 kg upp på 2 veckor vilket förmodligen är bara vattet som samlats i mina händer och fötter som är runda som bollar. Ja efter dessa symptom ringde hon in till Specialist Mödravården på SÖS för att boka in mig på en tid, pronto. Själv satt jag bara och fattade ingenting, men sen förklarade hon att jag måste åka in till SÖS för extra koll och undersökningar, då rädslan för havandeskapsförgiftning är hög. Kan tom betyda att dom sätter igång mig. Ja detta var man ju inte riktigt beredd på.

Nä måste packa väskan (läskigt!) och hämta min man på jobbet.
Får säkert bara åka hem efter undersökningarna, men jag återkommer då :-)

18 dagar kvar

Förstår inte min svägerska.
Igår när vi var hos svärföräldrarna för att fira fars dag så var vi samlade allihopa som vanligt när det är en högtidsdag eller släktmiddag och vår släkt är inte stor; det är svägerskan och hennes familj med två barn, svärföräldrarna och min mamma (var ej med igår) som träffas. Fler är vi inte.

Mitt under den goda middagen säger iaf min söta lilla guddotter, Ida, att dom inte ska fira jul med oss iår för dom ska åka till Dalarna och träffa Idas gammelfarmor som är så gammal och kanske dör snart... trevlig information man får av en 6-åring. Ämnet har varit uppe en gång i somras/våras då mina svärföräldrar släppte bomben att dom skulle åka till Thailand över jul och nyår, och då tyckte direkt min svägerska att då kan vi väl alla ha en "alternativ jul" iår för hon tycker iaf inte att det är samma sak när föräldrarna inte är med på julafton. Då blev jag och Stefan riktigt förbannade och tyckte att det var bra taskigt att när vi fått vårt andra barn så ska vi få fira julen helt solo, det blir vi fyra och min mamma på julafton. Min svägerska sa då att det inte alls är något som är bestämt att dom ska åka till Dalarna och sen har inte saken kom upp mer. Så ämnet är definitivt infekterat.

Jag tycker att min svägerska bara tänker på sina barns "bästa" i detta fall och det riktiga skälet är att hon och hennes sambo inte tycker att det är roligt att bara vara med oss på julafton. Med sina barns "bästa" menar jag att det ska vara sååå mycke folk som möjligt på julen så att hennes ungar får den där fantastiska julen som alla ungar ska ha på julafton med massa julklappar och tomte etc.
Undrar om Viggo får träffa tomten iår...??
Har hon undrat det???

Och sen har hon mage att ta upp när vi ska ha "lilla julafton" så att vi kan ge varandra julklapparna före jul, som sen ska öppnas på julafton...eh jag har en tanke med varje julklapp jag köper, det är halva nöjet för mig att se minen på den jag ger en julklapp till när den öppnas. Har personen önskat sig underlakan och jag ger underlakan till denne i julklapp spelar det knappast samma roll om jag är närvarande vid julklappsöppningen eller ej...men jag brukar inte ge julklappar som folk önskar sig - för tråkigt. Nä vill hon ha sina julklappar kan hon pallra sig hit EFTER julafton och hämta dom, jag kan kanske sätta på en kanna kaffe om hon kommer...men bara kanske. Usch, mer o mer arg blir jag när jag tänker på det!!

Denna svägerska har varit en av mina bästa kompisar en gång i tiden - men det var lääänge sen.

Vänskap

Skulle vilja fila vidare på ämnet Vänskap, varför försvinner vissa vänner, alltså riktigt goa vänner på ett mystiskt sätt ur ens liv? Vänner kommer, vänner går och sen är det några som består och det kan jag ju köpa, vissa glider man liksom isär på ett naturligt sätt; man har olika liv, man flyttar längre ifrån varandra, man har inte samma gemensamma intressen längre eller vad det nu kan vara. Men några vänner kan man verkligen inte hitta en förklaring till varför man inte helt plötsligt hörs av längre...Jag har ett par exempel (och det har vi säkert alla):

S till exempel, min äldsta vän, kännt sen vi låg i våra mammors magar eftersom de var kompisar. Vi har umgåtts till och från under hela skoltiden och när hon fick sitt första barn var jag där och hälsade på med present. Några år senare fick hon sitt andra barn och då kom jag och min man givetvis och hälsade på igen, hon var en självklar gäst på vårt bröllop. När jag låg på BB och precis fått min Viggo var hon en av de människor som jag också självklart ringde.
Sen vet inte jag vad som hände, hon har än idag inte träffat min son och jag har
helt tappat all kontakt med henne (förutom att vi är "friends" på Facebook)... ehh... varför??

En annan vän som jag träffade senare i livet och som både jag och min man blev väldigt bra kompis med, en urmysig tjej med ett stort hjärta och en massa humor och som vi umgicks rätt flitigt med, har helt fallit bort från våra liv och där tror jag att jag vet varför. Men hennes feghet att inte tala öppet med mig om det som har hänt/hände har verkligen förvånat mig. Vi kunde ju fasen prata om allt och vi skulle verkligen kunnat forsätta vara så bra vänner om vi bara hade varit ÄRLIGA mot varandra...synd. Eller som hon sa till mig vid ett tillfälle: "Det är ju bara ett jobb, Lena".

Ja livet går vidare men frågetecknet finns kvar och en vacker dag kanske jag får svar på varför.

Så, det var en skön sak att skriva av sig.

19 dagar kvar

Nedräkningen har börjat tills plutt kommer, ja tills den är beräknad iaf.

Idag mår jag... ja sådär, inte sovit så bra; svårt att hitta sovställning, det stramar i magen och sen har jag säkert vart uppe 5 ggr för att kissa.
Idag ska vi på Fars dag middag hos svärföräldrarna, skönt då slipper vi laga mat. Svärmor ringde häromdagen och frågade oroligt om det var säkert att jag skulle orka komma över till dom för middag - orkar(!) det är ju superskönt och sätta sig vid ett dukat bord och sen sjunka ner i deras sköna fåtölj, ja inte megajobbigt direkt och sen börjar jag bli rätt trött på att bara titta på detta hus fyra väggar - lite miljöombyte är oerhört tacksamt! Ja hon vill bara väl, kära svärmor, tänkte nog mest på Viggo och hans kusiner, brukar bli smått röjigt när de träffas, men inte kommer jag störas inte.

God söndag.

Vänskap på tidigt stadie

Grannpojken på 4 år knackade precis på och visade lyckligt upp två Monster Jam-bilar som han fick när han var på Monster Jam igår och sen ville han såklart leka med Viggo. Han såg så ledsen ut när jag förklarade för honom att Viggo inte var hemma för han är på Monster Jam idag med sin pappa, med hängande huvud gick han sakta hemåt igen. Rörande. Killarna är jättebra kompisar och dom har egentligen bara varandra här på gatan - så dom springer över till varandra var och varannan dag och leker, och då blir det såklart jättetråkigt de ggr den andra inte är hemma, finns inte så många fler kompisalternativ då...

Appropå vänskap, finns så mycket att skriva om när det gäller vänskap, mycke som jag tycker är konstigt. Men jag sparar det till en annan gång.

Ha en forsatt bra lördag för det tänker jag ha, jag sätter i ännu en Greys-dvd och njuuuuter.

Vart tog jag vägen?

Ja datorn härhemma gick ju sönder så jag har fått vara utan dator i nästan tio dagar, väldigt frustrerande - men min älskade man har fixat så jag idag har en ny fin maskin framför mig så jag inte behöver känna mig sååå isolerad och rastlös längre...snacka om skapat behov, vi hade ingen dator när jag väntade Viggo och det gick ju bra ändå.

Men nu är jag tillbaka och det känns skönt!

Idag har jag varit jätteduktig, varit på vårdcentralen och plockat bort mina stygn på ryggen något jag hade oroat mig för innan att det skulle göra ont och så, men det kan jag ju inte påstå att det gjorde. Men det är skönt att den pärsen är över för uppenbarligen var det inget konstigt med födelsemärket heller eftersom jag fortfarande inte hört nåt - puh!! Lättnaden är så STOR!!
Annars rullar dagarna på, mitt blodtryck är lite för högt och sen har jag haft äggvita i urinen så jag får springa till BM för extra kontroller var och varannan dag. Idag var jag där för extra koll och då verkade det som Harry fixerat sig.

Nu ska jag forsätta njuta av vår mysfredag!