...när Stefan och Viggo skulle åka skridskor, kändes för tråkigt att bara vara hemma. Jag ringde Uffe på väg till skridskobanan för att bjuda in oss på lite kaffe efter skridskoåkande.
Det var trevligt hemma hos dom, Viggo fick leka av sig med deras två katter och utanför fönstret föll vinterns första jättesnöflingor - tyvärr ligger snön inte kvar för att det är för varmt på backen och nån plusgrad i luften.
Vi blev även bjudna hem till dom på julafton på jullunch och det kändes tacksamt och jätteroligt eftersom vår jul känns så svajjig. Men nu är jag övertygad om att vi kommer få en kanonjul, så nu släpper iaf jag julfrågan helt (och hoppas min man oxå kan göra det).
Funderar på att bjuda över min far, bror och brors familj i mellandagarna för det är nog på tiden att Viggo får träffa sin morfar. Ja jag ska nog göra det, fast det är med blandade känslor jag bjuder min far, men ibland kommer stunder då man måste svälja sin stolthet.
Gud vad jag har blivit vuxen :-D
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar